Arkiverad

Rättvist resande - köp lokala tjänster

Temaartiklar Globalt & lokalt
Publicerad: 09.03.2010

Det gjordes nästan 900 miljoner utlandsresor år 2008, och 640 miljarder euro lades ner på resande. Det sägs att hållbart resande och Afrika som resmål är på uppgång. Men vad egentligen betyder orättvis massturism? Och hur reser man rättvist?

Massajer är ett nomadiserande folkslag i savannområdet Serengeti i Östafrika, mellan Kenya och Tanzania. Ett massajsamhälle i Kenya har fått nytta av närturism, dvs. rättvist resande.

Förenta nationernas turistorganisation räknar med att turisternas antal ska öka till 1,6 miljarder till år 2020. Medan turisterna ökar letar man efter nya resmål. För närvarande är det bara 5 % av resorna som går till Afrika, men världsdelens popularitet håller på att öka. Afrika lockar med sin särart, sin natur, sina djur och sitt klimat. De afrikanska länderna vill också ha sin del av resenärernas pengar, men på vilka villkor?

Man har redan länge talat om turistmål som växer okontrollerat, deras avloppsproblem och miljöförstörelsen. På senare tid har man också tagit upp turismens sociala och ekonomiska missförhållanden allt mer. Ju större skillnaderna är mellan turisternas och ortsbornas levnadsstandard, desto större är risken för att ortsborna utnyttjas, som i största delen av Afrika. Det här bekymrar både FN:s turistorganisation och många medborgarorganisationer.

Orättvis massturism

Mari Mero som är researrangör och utbildare i rättvist resande anser att massturismens klara och tydliga nackdel är att den ekonomiska nyttan fördelas synnerligen ojämnt.

Massturism i Costa Brava, Spanien. Foto: Bebulaki Flickr, Creative Commons

- Fast turismen hämtar pengar och skapar arbetsplatser så stiger ortens prisnivå, och då försvagas situationen ännu mer för dem som redan förut hade det svårt.

Ett annat stort problem är miljön. – När man reser går det åt massvis med vatten. Folk vill ha uppvärmda simbassänger och vackra trädgårdar som blommor alla tider på året. Särskilt illa är det när turister reser till orter under den tid då där är torrt och hett och regn inte förekommer, så grundvattenreserverna fylls inte. När det här förenas med klimatförändringens skadliga inverkan på grundvattenresurserna, är hotet verklighet i framtiden.

Hur är det då med turismens mera diffusa följder, så som inverkan på de mänskliga rättigheterna, sexturismen och barnprostitutionen?

- På Maldiverna, till exempel, är människorättssituationen för dem som arbetar inom turismen usel, vilket staten har lyckats dölja. Våra drömmars resmål är en chimär som inte motsvarar verkligheten berättar Mero.

Den svenska organisationen Schyst resande arbetar för mänskliga rättigheter för anställda inom turistbranschen. De anser att man ska kräva drägliga arbetsförhållanden och möjligheter till fackförbundsverksamhet för anställda vid hotell som man samarbetar med. Barnarbetskraft och barnprostitution ska klart och tydligt vara förbjudet på resmålen. I stort sett ska turismen respektera så väl deklarationen om barnens rättigheter, människorättsdeklarationen, som FN:s arbetsorganisation ILO:s (Internationella arbetsorganisationen) och OECD:s (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) rekommendationer.

Närturism i Kenya

Francesco Frangialli, FN:s turistorganisations före detta generalsekreterare, konstaterade en gång att resandet i hög grad främjar hållbar utveckling och reducerar fattigdom. Men enligt Schyst resande är detta bara möjligt om turisternas attityder och resvanor förändras betydligt.

Vad kan en enskild resenär göra för att främja rättvisare resande?

Man kan till exempel stödja närturism, där det lokala samhället får en rejäl bit av intäkterna och får besluta om turismens omfattning och karaktär. Närturism gagnar både lokalbefolkningen och resenärerna, som får uppleva sådant som massturismen inte kan erbjuda.

Ett lyckat exempel på närturism är massajsamhällets projekt i Kenya. Massajerna tröttnade på att turistbussarna bara körde genom deras samhälle på sin väg mot Masai Maras nationalpark. De tog bilder på de exotiska invånarna men lämnade ingenting efter sig annat än dammoln. Massajerna sålde då fyra kor och köpte fyra tält där de inhyste turister. Efter att de fått hjälp av den engelska organisationen Tourism concern klarade de sig på egen hand.

En sjungande massajkvinna. Foto: JaviC Flickr, Creative Commons

Fyra år senare kunde de erbjuda nattlogi åt 32 resenärer. De hade utbildat lokala guider, betalat skolavgifter för ungdomar och inrättat ett skyddshem för flickor som flytt sina hem för att undgå omskärelse. Dessutom köpte de en bil och ett medicinförråd för pengarna de fått in på turismen.

Det här lyckade projektet krävde hjälp utifrån i början. Enligt Mari Mero behöver man, särskilt i Afrika, utbildning för dem som arbetar med turism, och den skulle t.ex. kunna finansieras med anslag för utvecklingssamarbete.

- Så länge som lokalbefolkningen saknar grundläggande kunskap om hygien, riskhantering och kundbetjäning kommer turismintäkterna att gå deras näsa förbi.

Också den som är lat kan resa enligt etiska principer. I böckerna Ethical travel guide och Vastuullisen matkailijan käsikirja hittar man rättvisa resarrangörer och logi, allt från tält till lyxhotell.

Text: Johanna Latvala, Global.Finland.fi
Skribenten är frilansjournalist och forskare insatt i utvecklingsfrågor.