Arkiverad

Ilskna mammor klarar

Temaartiklar Natur & miljö
Publicerad: 24.04.2009

Djuren är individuella varelser. Slagugglans ringmärkare har redan länge haft en ryggmärgskänsla för detta.

Bild: Wikimedia.

En inofficiell kunskap har ackumulerats om hur man kan vänta sig stryk vid vissa bon och inte vid andra, berättar forskaren Pekka Kontiainen.

Nu finns det också vetenskapliga belägg på detta. I en studie som publiceras i serien Behavioural Ecology redde Kontiainen ut skillnaderna i aggressivitet hos slagugglehonor och hur skillnaderna inverkade på fortplantningens framgångsrikhet.

Han hade ett unikt material till sitt förfogande, hopsamlat under tre decennier, om de långlivade slagugglornas häckning och deras benägenhet att anfalla.

Det framgick att naturen i slagugglornas fall gynnar aggressivitet.

De mammor som allra ilsknast försvarar sina bon fick flest döttrar som fortplantar sig, sammanfattar Kontiainen.

Ofta jämnar naturen ut den eventuella fördel ett aggressivt beteende har med en kortare livscykel för djuret, men bland slagugglorna kunde man inte iaktta någon negativ ålderseffekt. Varför hjälper aggressiviteten då slagugglorna att lyckas?

Kontiainen misstänker att de aggressivaste individernas framgång beror på deras mod att försvara avkomman som är på väg att lämna boet mot rovdjur på marken, särskilt rävar.

Slagugglans ungar hoppar ur boet vid fyra veckors ålder och är fullständigt oförmögna att flyga.

Under de första två veckorna hoppar ungarna omkring på marken och under den tiden dör en stor del av ungarna.

Men hur är det med slagugglehanarnas aggressivitet?

Man vet inte så mycket om hanarna. De sysslar närmast med att bära mat till boet, medan honan ruvar på äggen, försvarar boet och matar ungarna.

Text: Tapio Ollikainen
Översättning: Eva Wahlström

Artikeln har publicerats tidigare på:
Helsingfors universitets vetenskapsnyheter