Arkiverad

Mera nyttigt i matbutiken: Kost för förebyggande och behandling av cancer

Bloggar Kemi omkring oss
Publicerad: 17.04.2009

Naturliga födoämnen så som frukter, grönsaker och kryddor har väckt uppmärksamhet både i vetenskapliga kretsar såväl som bland allmänheten på grund av deras påvisade effekter att dämpa tillväxten av olika cancerformer.

Frukter och grönsaker är viktiga källor för fibrer, mineraler och vitaminer. De har också påvisade effekter att dämpa tillväxten av olika cancerformer. Bild: Mundoo Flickr.com (Creative Commons).

Födoämnen består av en mängd biologiskt aktiva komponenter som det förekommer rikligt av i växter, och som har använts i traditionell medicin i tusentals år.

Frukter och grönsaker är utmärkta källor för fibrer, vitaminer, och mineraler, men de innehåller även ämnen så som polyfenoler, terpener, och alkaloider som eventuellt kan förse oss med betydliga hälsofördelar utöver näring. Senaste årtiondets forskning har visat att ”mikronäringsämnen” i frukter och grönsaker minskar cancer (se bild nedan).

De aktiva komponenterna i födoämnen, eller fytokemikalierna (= kemiska ämnen som utvinns ur växter, och ofta undersöks för sina hälsofrämjande effekter), som ofta rapporteras skydda emot cancer är bl.a. curcumin (gurkmeja), allicin (vitlök), capsaicin (chili), genistein (sojabönor), 6-gingerol (ingefära), vitamin C och E, folsyra, flavonoider och kostfiber. Dessa näringsämnen tros kunna hämma de inflammationsprocesser som så småningom leder till cancer av olika grad.

Bilden är sammansatt från B.A. Aggarwal et al. Biochemical Pharmacology 71 (2006) 1397-1421 & Cancer Letters 215 (2004) 129-140.

Varför man överhuvudtaget börjat forska djupare i olika näringsämnens inverkan på cancer kan bottna i epidemiologiska studier, som visat att vissa former av cancer är vanligare hos personer inom en viss kultur än andra. Till exempel är lung-, prostata och bröstcancer väldigt vanligt i väst, emedan huvud-, nack- och livmoderhalscancer är vanligast i Indien, och magcancer är tätast förekommande i Japan.

Dessutom har man kommit fram till att 75-85% av kroniska sjukdomar är relaterade till livsstil och inte genetisk sammansättning, och kunnat påvisa att det hos befolkningsgrupper som äter mycket frukt och grönsaker förekommer cancer i mindre utsträckning.

Till exempel, emedan prostatacancer är betydligt mindre vanligt i Asiatiska länder men förekomsten ökar för asiatiska män som flyttar till ett västerländskt land, har man satsat stort på att undersöka kemopreventiva (= ämnen vars konsumtion kan minska risken att utveckla vissa cancertyper) effekter hos näringsämnen som förekommer rikligt i östländsk matlagning så som soja, sojabönor, grönt te, fisk; till skillnad från den oxidant- och köttrika kosthållningen typisk för västerländskt folk (speciellt i central- och nordeuropa).

Vissa ämnen har t.ex. uppvisat lovande kemopreventiva effekter emot prostatacancer, eftersom de uppvisar både antioxidant- och antiinflammatoriska egenskaper, ex. betakaroten (morot), capsaicin, curcumin, genistein, hyperforin, lycopen (tomat), vitamin D och E. Capsaicin har även vid oral tillförsel kunnat hämma tillväxten av prostatacancertumörer (hos möss).

Cancer är fortfarande en långt ifrån fullt förstådd sjukdom med många underliggande orsaker och komplexa inblandade mekanismer, vilket gör fytokemikalier intressanta eftersom man kunnat fastställa att flertalet av dessa kan påverka många kritiska mekanismer på cellnivå. Dessa ämnen kan således i deras naturliga form användas för att förhindra uppkomsten av, och kanske i ren form och höga doser t.o.m. för behandling (terapi) av olika cancerformer. Eftersom de flesta moderna anticancermediciner är väldigt dyra, toxiska (giftiga), och inte så effektiva som behandlingsmetod, är mera forskning om naturligt förekommande ämnen som redan traditionellt använts inom medicin intressant.

Exempelvis sägs chili (eller capsaicin) skydda emot cancer. Bild: svenwerk Flickr.com (Creative Commons).

På grund av de kemopreventiva ämnenas farmakologiska säkerhet (eftersom de utvinns ur naturliga produkter beaktas de som farmakologiskt säkra i de flesta fall. Övertolka inte detta påstående: de giftigaste ämnena vi känner till härstammar från naturen…!) torde de flesta kunna användas i kombination med kemoterapeutiska ämnen (anticancermediciner) för att förhöja effekten av dessa vid låga doser och på så sätt minimera de biverkningar som vanligtvis förekommer vid kemoterapi (se även Kreativ-artikeln:
Nanopartiklar: Cellulära Trojanska hästar
).

Är du intresserad av att veta mera om växters hälsofrämjande effekter och hur du kan använda dem själv, finns t.ex. på svenska boken FYTOMEDICIN – en fickhandbok om medicinalväxter av Hans Bertil Juneby (Artaromaförlaget AB, 1999, Sverige).

Jessi Rosenholm har diplomingenjörsbakgrund och hon försöker glutta även på biologin i syfte att rädda mänskligheten :)