Arkiverad

Hollywoodfysik

Bloggar I främsta ledet av fysik
Publicerad: 27.03.2009

För en tid sedan var jag på en riktigt intressant show som turnerade i några österbottniska gymnasier. Det var en grupp från Umeå universitet i Sverige som reste runt och visade hur ofta man bryter mot fysikens lagar i olika Hollywood-filmer.

Stålmannen sveper in från sidan i sista stund med överljudsfart och fångar kvinnan i sina stålarmar några decimeter ovanför marken“. Bild: chanchan222 Flickr.com (Creative Commons)

Gruppen leddes av Patrik Norqvist som är en av de bästa i Sverige på att förklara fysik med vanligt språk. Han är dessutom känd som medverkare i ett humorprogram på Sveriges TV5 kallat Boston Tea Party (en sökning på YouTube med Patriks namn ger en hel del kul filmsnuttar).

Ett av de klassiska exemplen på missar i filmfysiken är när Stålmannens flickvän faller ner från en skyskrapa (eller en klippa eller ett vattenfall eller nåt annat högt, det förekommer i olika versioner) och Stålmannen i sista stund med överljudsfart sveper in från sidan och fångar henne i sina stålarmar några decimeter ovanför marken.

Problemet är att hur illa man stöter sig beror bara på hur lång inbromsningssträcka man har. Dimper man ner i en stor höstack som kan ge efter flera meter är det inte så farligt, dimper man rätt ner i marken ger den bara efter ett par millimeter och då gör det väldigt ont.

Men Stålmannens armar brukar sällan fjädra mycket mer än så och är knappast behagligare att fångas i än att falla från 17:e våningen och landa på en liten gräsmatta. Dessutom kommer Stålis med 1000 km/h från sidan när han fångar tjejen. Hennes upplevelse borde alltså bli lika behaglig som att landa på en gaffeltruck fastmontrad på ett lågt flygande jaktplan.

Krister Wiklund demonstrerar fysikleksaker för intresserade elever och lärare efter showen i Vasa.

Filmvärlden är full av exempel på när man försökt göra realistiska specialeffekter men glömt att kolla ifall de är fysiskt möjliga. Två typer av filmer utmärker sig ändå på detta område: rymdfilmer och Bond-filmer. Och när James Bond är i rymden så kan det bara bli på ett sätt. Sådana filmer rekommenderas varmt för fysiknördar som tycker om att sitta och påpeka för alla i sin omgivning vilka fysiska omöjligheter som begås i alla scener. Men man ska ändå komma ihåg att lite konstnärlig frihet i specialeffekterna inte nödvändigtvis gör filmen sämre!

Det finns många sidor på Internet som fördjupar sig i detta ämne. En av de bästa sajterna är
www.intuitor.com/moviephysics/
. Den har många bra förklaringar till vad som går fel i filmfysik och bland annat försöker göra en rankinglista på de filmer som bryter mot flest av fysikens lagar. Så nästa gång du ska gå och hyra en film, varför inte välja nånting från den listan och utmana kompisarna i vem som kan hitta flest roliga konstigheter!

Länk:
INSULTINGLY STUPID MOVIE PHYSICS

Markus Norrby är en mångsysslande fysiker och nybliven lärare och trivs bra med det. Vid sidan av lärararbetet jobbar han lite med ett forskningsprojekt inom kärnfysik. Dessutom har han en examen i journalistik i bakfickan som gör sig påmind då och då.