Arkiverad

Internationella Astronomiåret: Bländande Merkurius

Temaartiklar Stjärnor & rymden
Publicerad: 11.03.2009

Stjärnhimlens under är ett fint, vackert och evigt ämne för hjärngymnastik. Ta nu t.ex. det här: Med vilken logik blir en planet som pryder stjärnhimlen plötsligt mera lysande eller försvinner i mörkret?

Bild: NASA

Om man vill få en noggrannare uppfattning av sådant man ser med bara ögat och förstår med det sunda förnuftet, kan man göra en upptäcktsfärd bland de resultat specialisten på variationer i ljusstyrkan Jyri Näränen kommit fram till.

Solsystemets småkroppar och stenplaneter är ofta täckta av ett skikt av stenar och damm, som kallas regolit. När Solen inte belyser en kropp direkt från andra sidan Jorden, utan vinkeln mellan ljuskällan och betraktaren växer, ”bleknar” kroppen. Det här beror delvis på regolitpartiklarnas egenskaper såsom storleksfördelningen och ytans skrovlighet.

Näränen har undersökt egenskaperna hos regolit i månens mörka havsområden i det material som ESA:s månsond samlade in åren 2004–2006.

När man undersöker grundämnesfördelningen på himlakropparnas yta mäter man ofta energin hos den röntgenstrålning som reflekteras från regolit, berättar Näränen.

I sin doktorsavhandling, som granskades vid astronomiska institutionen 6.3, erbjuder han ett nytt knep, ett nytt försöksarrangemang, för det här detektivarbetet. Näränen undersökte hur regolitens ytskrovlighet påverkar resultaten av strålmätningen när man ändrar mätvinkeln.

En skrovlig yta verkar att göra röntgenstrålningen mera energirik än en slät yta.

Professori Karri Muinonen, som är Näränens handledare, berömmer den nya metoden. Hans tankar går till ESA:s ledande projekt för 2020-talet, sonden BepiColombo.

Näränens skickliga tolkningar av laboratoriemätningarna är säkert till väsentlig hjälp när man börjar undersöka röntgendata från Merkurius. Mycket står på spel i BepiColombo-projektet – också för Finland som byggt röntgeninstrument för sonden.

Text: Virve Pohjanpalo
Översättning: Eva Wahlström

Artikeln har publicerats tidigare på:
Helsingfors universitets vetenskapsnyheter