Arkiverad

Sinnet finns inte endast i hjärnan

Temaartiklar Forskning & forskare
Publicerad: 05.01.2009

Man kan inte tänka bara med hjärnan. Hjärnan är inte detsamma som sinnet.

Bild: Veikko Somerpuro

Man kan inte tänka bara med hjärnan, påpekar forskningschefen för hjärnforskningsenheten vid Tekniska högskolan, Riitta Hari. Man kan närma sig fenomenet till exempel i experiment där en människa isoleras från alla sinnesretningar. Småningom börjar hennes tankar att gå runt i cirkel. Hjärnan är inte detsamma som sinnet.

Människosinnet kan balansera mellan verkligheten och flera olika fantasivärldar.

Redan ett barn under skolåldern har klart för sig att Batman inte kan delta i samma äventyr som Kalle Anka, förklarar docent Ilkka Pyysiäinen vid Helsingfors universitet.

Förmågan att separera och klassificera fantasiprodukter och föreställningar så att verklighetsuppfattningen inte störs är en av sinnets viktigaste funktioner. Vid schizofreni är hierarkin mellan olika föreställningar upplöst.

Ett rubbat sinne kan endast diagnostiseras via yttre symtom, fastslår Johannes Lehtonen, emeritus professor i psykiatri vid Kuopio universitet. När en person insjuknar i sinnessjukdom begränsas hans eller hennes kommunikationsförmåga, och det blir desto svårare att förstå vad som rör sig i personens sinne.

Inom det kliniska arbetet är det givande att få höra erfarenheter av sådana som tillfrisknat från en psykos om hur verklighetsuppfattningen började byggas upp på nytt. Gränsen mellan ett friskt och ett sjukt sinne är alltid svävande. I paranoida vanföreställningar finns ofta en gnutta konsekvens, och var och en av oss upplever psykoser en gång om dygnet när vi drömmer.

Syftet med Mieli-forum (Sinnesforum), som samlar neurovetenskapsmän, läkare och humanister, har varit att samtala om människosinnet – utan tvånget att producera forskningsresultat. Detta bidrog säkert till att tankeutbytet forskarna emellan under forumets avslutande seminarium 20.11 var fängslande att lyssna på. Seminariet hölls vid Helsingfors universitet och det mångåriga projektet var finansierat av Suomen Kulttuurirahasto (Finska kulturfonden).

Text: Maaria Ylänkö
Översättning: Eva Wahlström

Källa:
Helsingfors universitets vetenskapsnyheter