Arkiverad

Norden ur ett grodperspektiv

Temaartiklar Natur & miljö
Publicerad: 29.12.2008

När livet återvände till Fennoskandien efter den föregående istiden fanns också åkergrodan med bland återflyttarna. Vandringen över land var svår för de små hoppetossorna, som behöver fukt för sin hud. Färden mot norr gick långsamt.

Bild: Christian Fischer (Wikipedia)

Nordens åkergrodor hör till två populationer som i tusentals år övervintrat på olika platser. Den västliga grodstammen i Sverige och den östliga populationen har kommit till Norden på två olika vägar: från söder via Danmark och från norr via en krok genom Finland.

Man trodde länge att gränsen mellan dessa två populationer gick vid Umeås breddgrader. Antagandet stöddes av den fina variationen i färg i dessa trakter.

En färsk studie som utförts av forskaren Theresa Knopp och Juha Merilä ger teorin om två populationer rätt, men flyttar gränsen betydligt längre norrut.

På basis av gentest möts populationerna i stort sett i höjd med Torneå och Haparanda. Utseendet hos de grodor som lever längre söderut förklaras enligt Merilä av att färgen förändrats efter att grodorna bosatt sig.

Tidigare föreställde man sig att färgen på grodorna var en relikt utan vidare betydelse. Tydligen var den uppfattningen felaktig, konstaterar Merilä.

Knopp konstaterar utgående från forskningsresultaten att grodpopulationernas utbredning stöder de tidigare uppfattningarna om hur Fennoskandien återinvaderats.

Man har också tidigare fått motsvarande resultat i fråga om andra djurarter. De platser där populationerna möts varierar dock beroende på arten.

Resultaten har också betydelse för skyddet av de utrotningshotade åkergrodorna.

Ifall man måste förlita sig på utplanteringar, är det viktigt att plantera ut individer av den rätta populationen på området, påpekar Knopp.

Text: Juha Merimaa
Översättning: Eva Wahlström

Källa:
Helsingfors universitets vetenskapsnyheter