Arkiverad

Ångmaskinerna gör comeback i Indien

Temaartiklar Globalt & lokalt
Publicerad: 19.11.2008

Det brittiska imperiet fungerande med ångkraft i 300 år. En indisk affärsman tror att det finns en marknad i Indien för tio miljoner små ångkraftverk.

Järnvägsarbetare i Coonoor, Indien. Bild: degahk (Creative Commons)

Som ung man läste V. K. Desai Mahatma Gandhis självbiografi, och en mening där gav hans liv en riktning. “Förutsättningen för ett lyckligt samhälle är att produktionen av grundförnödenheterna är i massornas händer.

Enligt Gandhi måste människor själva kunna odla sin mat, mala sitt mjöl, väva sina kläder och bygga sina hus. På det sättet förverkligas begreppet och värdet som Gandhi skapat, swaraj. Det betyder självförsörjning, lokalt självstyre, återhållsamhet, mänskliga rättigheter och frihet.

Enkelt är vackert

Vi håller på att störta mot en återvändsgränd, men världen kan räddas med enkel och effektiv teknologi. Vi har glömt skönheten i det enkla“, sade Desai under sitt besök i Finland tidigare i höst.

V. K. Desai är en svuren efterföljare av Ghandhi. Bild: Katri Simonen

Företaget Tiny Tech Plants, som Desai grundade 1982, producerar bland annat oljepressar, väderkvarnar, solkokare och sockerpressar. Apparaterna säljs via nätet till över 70 länder. De olika delarna tillverkas decentraliserat i tiotals små verkstäder i närheten av Desais hemstad Rajkot – som också Ganhdi höll som sin hemstad – i delstaten Gujarat. Monteringen sker i tre små fabriker.

Energin till apparaterna fås antingen mekaniskt eller med elektricitet. Desai har under ett tjugotal år planerat en ångmaskin för elförbrukning. För också elektriciteten är en grundförnödenhet, vars produktion borde vara i folkets egna händer.

I år har behovet av att massproducera de små ångmaskinerna blivit akut, och för affärsmannen som tror på nödvändigheten av och skönheten i att decentralisera produktionen har det blivit hans livs chans.

Byborna producerar el för regeringen

National Thermal Power Corporation tänker bygga ett värmekraftverk på 500 megawatt och en öppen kolgruva på Hazaribagh-området i delstaten Jharkand. Ovanpå kolförrådet ligger 200 byar med odlingar och avsikten är att flytta bort byborna. Folkrörelsen Azadi Bachao Andolan har nu börjat protestera mot tvångsförflyttningen. En av dess ledare är universitetsläraren Mithilesi Dangi som flyttat tillbaka till sin hemby.

Flickor och pojkar i en liten by någonstans i Indien. Bild: Prato9x (Creative Commons)

Dangi och Desai har blivit bekanta med varandra och har tillsammans fått en stor idé. “Vi levererar i snabb takt hundra småkraftverk på 10 kilowatt till Hazaribagh. Som bränsle kan de använda kol, som invånarna gräver från sina egna gårdar, eller vilket som helst organiskt ämne. Om regeringen en gång vill ha energi så tänker vi skapa energi och sälja den till regeringen!“, berättar Desai.

Det räcker inte med att sätta sig emot det onda, utan man måste också skapa fungerande alternativ. Så gjorde också Gandhi.

Priset för Tiny Techs ångmaskin på 10 kilowatt är 8 800 euro (mindre om boilern byggs på plats) och kraftverket kan installeras på tre dagar. En majoritet av kraftverken kunde producera el med hjälp av sol eller biomassa. Sådan el är till priset en femtedel av vad centraliserat producerad elektricitet kostar. Också spillenergin kan användas bland annat till att torka skördarna.

En marknad för 10 miljoner små kraftverk

I Indien finns det enligt Desai utrymme för åtminstone 10 miljoner små kraftverk med en effekt på 2-20 kilowatt. Med dem skulle byarna få ljus, bevattningspumpar, maskiner och fabriker att fungera och skapa arbete och ekonomisk nytta för hundratals miljoner människor. För tillfället är Indiens hela industriella struktur i händerna på tre procent av befolkningen.

Vi ökar demokratin. Den centraliserade energiproduktionen föder centraliserat maktbruk.

V. K. Desai har inte fortsatt sina studier över ingenjörsnivå. “Människor som inte är läskunniga är skickligare än jag. De har sin kraft och sin kreativitet kvar. Jag har sagt åt min sons hustru att hon ska ta deras två pojkar ur skolan och låta mig undervisa dem. Hon gick inte med på det.

Skribenten av den här artikeln Katri Simonen är frilansjournalist.

Mer om ämnet:
www.tinytechindia.com

Källa:
Utrikesministeriet: Global.finland