Arkiverad

Med webbkameror mot visuell övervakning

Temaartiklar Teknik & uppfinningar
Publicerad: 07.11.2008

Övervakningskameror finns numera överallt. Kamerabilder sänds direkt ut över Internet såväl från stadsbilden i Jyväskylä som från ett vattenhål för djuren i en afrikansk naturpark. Samtidigt finns det allt fler kameror även i privata hem. Vad är det som får människor att exponera sig frivilligt på webben?

“Borde det inte finnas utanför lägenheten?” Bild: Juba Tuomola

Den enklaste förklaringen vore något slags banal exhibitionism, ett bevis på sin egen existens. Löst förbundna med samma fenomen är även alla dokusåpor som just nu är så populära. Enligt min mening är fenomenet även förknippat med mycket annat, resonerar Hille Koskela, som är forskningsdoktor vid Finlands Akademi och arbetar vid Geografiska institutionen vid Helsingfors universitet.

Man kan också betrakta webbkamerorna som ett uttryck för ett radikalt motstånd mot den visuella övervakningens herravälde i samhället. Folk återerövrar på sätt och vis upphovsrätten till sitt eget liv och säger: ”Om alla andra får filma mig, så har jag också rätt till det.”

Webbkameror som folk själva har satt upp är ett fenomen som intresserar geografer även ur perspektivet av rummet som begrepp. De skapar ett nytt slags rum som inte är offentligt, privat eller ens virtuellt.

Genom att sända ut bilder av sig själv till en anonym, global publik överger människorna den allmänt accepterade tankemodellen om att måna om den privata sfären och personlig säkerhet. Koskela jämför webbkameror med extremesport, där deltagarna tar liknande, medvetna risker.

Skillnaden ligger i att deltagarna i extremesporter agerar bara för sig själva, överskrider gränserna för sitt eget mod. Kameran ger ett annan slags spänning. Man kan aldrig veta vem som tittar och i vilket syfte. Kameran kan å sin sida också vara befriande: det finns ingenting att skämmas för.

Text: Sanna Schildt
Översättning: Valtasana Oy

Källa:
Helsingfors universitets vetenskapsnyheter