Arkiverad

Teknikläger för flickor

Temaartiklar Teknik & uppfinningar
Publicerad: 01.10.2008

Den fiktive markägaren Arvid Haupt donerar en ö till en grupp teknikintresserade flickor. Deras uppdrag är att bygga upp ett samhälle som använder förnybara energikällor.

Solvärme åstadkommer rörelse och tänder eld på papper med en parabolspegel.

Tjugofem 11-13 åriga flickor från olika delar av Svenskfinland samlades en solig sensommarvecka på Åbolands folkhögskola. Temat för årets teknikläger var Sol, vind och vatten. Alla tre ingredienserna fanns i riklig mängd och flickorna fick pröva många sätt att skaffa energi med hjälp av dem.

Först fick gruppen en modell av ön, där de skulle planera sitt samhälle. När ön fått färg och växtlighet var det dags att ta reda på vad energi är för något och vad den behövs till.

Ön tar form.

Värme, ljus och rörelse kan man åstadkomma på flera sätt: solen delade givmilt med sig av värme och ljus. Flickorna byggde solfångare och värmde vatten till 56 grader. De tillverkade också snurror som fungerade med vindens kraft. Egen elektricitet tillverkade alla med potatisbatteri. Solceller gav god effekt i det vackra vädret.

En dag åkte gruppen ut till Stenskär, som länge har haft året runt bosättning och Gråsö, som är obebodd, för att fundera på hur man lever på en ö: när sommaren tar slut och solen inte värmer behöver man elda för att värma sin bostad. Vad kan användas som bränsle, hur gör man upp eld och hur släcker man? Flickorna klarade med glans att hitta bränsle, göra upp eld och få vatten att koka. På sin ö planerade de att elda med ved och bränna sopor för att klara energibehovet på vintern.

Ett mera ovanligt bränsle bubblade upp från sjöbottnen. Flickorna samlade sumpgasen i påsar och den brann till mångas förvåning.

Sumpgas samlas…

...och brinner.

Nykomlingen på energimarknaden, bränslecellen, fanns också med. Att använda vätgasen ur vatten för att tillverka elektricitet hade nog ingen prövat före lägret. Men hur blir det då elektricitet i ett vindkraftverk eller vattenkraftverk? Hur kan man göra om det inte blåser och solen inte skiner?

Generatorn är ingen invecklad maskin och det går till och med att veva den själv för att få elektricitet att ladda telefonen med. När man vet hur något fungerar är steget inte långt till att man kommer på idéer till alternativ. Det blir självklart att spara energi och hitta energisnåla löningar när det rinnande vattnet, vinden, veden, solen och soporna ska räcka till det nödvändigaste. Många intressanta diskussioner fördes bland både barn och vuxna om hur man kan spara och vad man behöver.

Solkorven lyfter.

Generatorn är en enkel apparat som åstadkommer elektricitet..

Här nämndes både gamla knep och nya lösningar: att bo flera personer tillsammans och inte värma så många stora rum på vintern. Att använda lågenergilampor. Att gräva jordkällare, att värma bostaden med jordvärme och isolera ordentligt. Lägerdeltagarnas uppgift gällde den här gången energiförsörjningen i det lilla ö-samhället. Några långa resor planerade öborna inte i det här skedet. Man promenerar eller cyklar till grannarna och tar roddbåten eller segelbåten för transporter över vattnet. Dragdjur finns också på ön. Det var imponerande att se fickornas stora intresse för teknik.

På frågan vad som hade varit intressant räknade gruppen upp så gott som varje inslag på lägret: solfångaren, generatorn, potatisbatteriet, bränslecellen, att göra upp eld… Och så var det ju intressant att samla sumpgas. Det måste man pröva när man kommer hem! Flera tittade in i mitt rum på kvällen för att fråga lite mer om sakerna som vi hade jobbat med och som nu stod på skrivbordet. “Titta nu lyser den! Solcellslampan hade samlat energi under dagen och tändes i skymningen. Vi tog ut det laddningsbara batteriet och såg att det kunde driva annat också, en motor t ex.

Lägret var en unik chans för flickor att få utveckla sitt teknikintresse tillsammans med likasinnade. Flickors kreativitet och prioriteringar behövs i vår tids sökande efter hållbara lösningar! Den partiella solförmörkelsen den 1 augusti blev en extra programpunkt på lägret. Både lägerdeltagare, ledare och personal på folkhögskolan följde händelsen genom välsotade skyddsglas och svetsarglasögon.

Text: Anna-Karin Jern