Arkiverad

Den amerikanska kammaneten kommer - är naturen redo?

Temaartiklar Natur & miljö
Publicerad: 17.08.2008

Den amerikanska kammanetens utrotning är i praktiken omöjlig. Den ekonomiska förlusten beräknades stiga till över 300 miljoner USA dollar i början av 1990-talet. Effekterna har också kunnat skönjas på andra nivåer av näringsväven; växtplanktonmängden har ökat och rovfiskstammarna samt delfinstammarna har minskat drastiskt.

Den amerikanska kammaneten. Bild: Havsforskningsinstitutet.

Den amerikanska kammaneten är ett djurplankton, som tillhör Ctenophora stammen (kammaneter). Arten liknar till utseendet medusor, trots att den inte ens är särskilt nära släkt med dem. Arten kommer ursprungligen från den nord- och sydamerikanska östkusten, där den förekommer mycket allmänt i kustzonen. Den lever i havens ytskikt och tolererar stora variationer i temperatur och salthalt. Man vet att den amerikanska kammaneten förekommer i temperaturer som varierar mellan 4 och 32 ºC, vilket kan gynna artens spridning till nya områden.

Kammaneten har med största sannolikhet spritt sig i fartygens barlastvatten från sitt ursprungliga område till Svarta havet, och därifrån vidare till Azovska sjön, Egeiska havet och Marmarasjön. Från dessa områden har den spritt sig vidare till Kaspiska havet och Medelhavets östra delar, troligtvis i fartygens barlastvatten. Kammaneten hittades första gången under hösten 2006 vid svenska västkusten, i Kattegat och i södra Östersjön. Arten observerades också i norra egentliga Östersjön i augusti 2007. Från tidigare lever endast en kammanetart, havskrusbäret Pleurobrachia pileus naturligt i Östersjön.

Den amerikanska kammaneten har fått sitt namn från ciliekammarna, som finns som strålar på den hinnlika ytan. Den amerikanska kammaneten är ett genomskinligt, geléaktigt djur som kan lysa i mörker, och som kan växa större än 10 cm. Arten har också kallats ”havsvalnöt” (eng. sea walnut) p g a sitt utseende. Arten är tvåkönad och kan dessutom föröka sig genom delning. Det här bidrar till att förökningen är mycket effektiv i lämpliga miljöförhållanden. En kammanet producerar i medeltal 3000 ägg per dag (max. 7000 ägg/dag) vid temperaturer på ca. 25 ºC, om det finns rikligt med föda till buds. Under dessa förhållanden ökar kammaneten mycket snabbt och bildar en sk blomning, som kan förekomma i slutet på sommaren.

Kammaneten är ett effektivt rovdjur av djurplankton, samt fiskrom och fiskyngel. I Svarta havet har arten orsakat stor skada på de lokala sardellstammarna genom att äta djurplankton, samt fiskarnas rom och yngel. Liknande inverkan har även kunnat konstateras i andra brackvattensområden dit arten spridit sig. Den amerikanska kammanetens utrotning är i praktiken omöjlig, men en naturlig fiende kan hålla kammanetens förökning i schack.

En annan kammanetart ( Beroe ovata ) spridde sig i misstag till Svarta havet 17 år efter att den amerikanska kammaneten anlänt. Beroe ovata använder nästan enbart den amerikanska kammaneten som föda, och kunde på ett par år minska Mnemiopsis-populationen så drastiskt att ekosystemets återgång till sitt ursprungliga tillstånd kom bra igång. Trots det består fortfarande 90% av Svarta havets djurplankton av geléaktiga djur. I likhet med Mnemiopsis, tolererar även Beroe ovata stora variationer i salthalt.

Utplantering av Beroe ovata har prövats även i andra havsområden, bl a Kaspiska havet. Den amerikanska kammaneten anses höra till en av världens 100 mest skadliga främmande arter.



Den amerikanska kammanetens utbredning före arten observerades i Östersjön.

Källa:
Havsforskningasinstitutet