Arkiverad

Svampar och grodor i Laos

Globalt & lokalt
Publicerad: 09.08.2008

Efter en lång dag kör vi längs en landsväg i centrala Laos, kantad av risfält och småbyar. Plötsligt stannar vår chaufför vid ett litet stånd med tak. Där står kvinnor och säljer svampar: pyttesmå stjärnor, fjällskivlingar med stora hattar, flikhattade svampar som påminner om musseroner.

Svamp finns i sådana mängder att det också räcker till försäljning. Foto: Marja-Leena Kultanen

Till salu finns det också fräscha bambuskott. De tunna skotten ser ut som grön sparris.

Tidigt på morgonen vandrade kvinnorna till distriktscentret för att bjuda ut grodor, som hängts upp på stänger.

Regnen har i år kommit tidigare än vanligt. Det betyder påfyllning i kosten för byborna och dessutom extra inkomster, när skogarna och dikesrenarna svämmar över av naturens gåvor.

Regnen ger mat och pengar

Att regnen kommer tidigt är bra: vi kan ta oss till skogen för att plocka bambuskott och svampar. Vi behöver inte använda så mycket pengar på att köpa mat “, säger Douan Khanthala, chef för byn Phakock.

Svamp och bambuskott finns i sådana mängder att det också räcker till försäljning. Med inkomsterna kan familjerna köpa sådant som de inte själva producerar.

Byn lever av risodling, och som bäst håller byborna på att förbereda fälten för planteringen. Ris odlas i takt med regnen och ger en skörd i året.

Bouala skall bli risodlare som vuxen. Foto: Timo Kuronen.

Det tar ett trettiotal dagar att driva upp en risplanta. Sedan planteras den ut på de översvämmade fälten. Vanliga sorter behöver 125 dagar för att växa, och riset skördas i november.

Det går åt omkring 200 kilo ris per person i året, uppskattar byborna. Det ris som skördas från de egna fälten räcker i medeltal till sex månaders behov.

Också de unga bybornas liv kretsar kring riset. 13-åriga Bouala, som har gått fem år i skola, tror att hon kommer att bli risodlare som vuxen.
Något annat jobb finns det egentligen inte“, säger hon och berättar att en del av de unga har lämnat byn för att jobba annorstädes. Förutom en risodling drömmer hon också om att i framtiden ha två barn.

“Livet är lättare nu”

Trots att förhållandena i byn fortfarande är anspråkslösa, så har levnadsnivån blivit klart bättre.

Vi har ett väldigt mycket bättre liv än under mina föräldrars tid“, säger byhövdingen.

Folk är mycket friskare. Det finns tillgång till el och transportmöjligheterna är bättre. Traktorn är till nytta vid plöjningen, tidigare hade vi bara en buffel. Motorcykeln underlättar livet“.

Boskapsuppfödning ger inkomster till herr Hang. Foto: Marja-Leena Kultanen.

Barnen får grundvaccineringarna och i byn finns det behandlade myggnät som används för att förebygga malaria. Douan berättar att det inte förekommit någon malaria på tre år. Däremot är tuberkulosen ett stort problem, liksom hepatit och diarrésjukdomar.

I och med ett skogs- och byutvecklingsprogram, stött av Finland och Världsbanken, har byarna fått kapital för att utveckla sina näringar.

Boskapsuppfödning har gett byn inkomster. Tidigare fanns det kanske en ko per familj, nu finns det tre. Det här är utveckling“, gläder sig Douan.

Vid sidan om korna kan det stöd som byarna får användas för att skaffa grisar och vävstolar. Man söker en marknad för de textiler kvinnorna väver i huvudstaden, och man har bett om designhjälp från Laos kvinnoförbund.

Byn Phakock ligger på sju timmars köravstånd från huvudstaden Vientiane och har omkring 800 invånare. Till distriktets centrum är det drygt tio kilometer. I byn finns det ett lågstadium, med klasserna ett till fem.

Text: Marja-Leena Kultanen

Källa:
Utrikesministeriet: Global.finland