Arkiverad

Tjernobylnedfallet finns ännu kvar länge i naturen

Natur & miljö
Publicerad: 06.08.2008

Följderna av olyckan i kärnkraftverket i Tjernobyl för tjugo år sedan kommer fortfarande att synas länge i den finska naturen.

Bild: Greenpeace

Över ett hundratal experter på radioaktivitet och stabila isotoper diskuterade effekterna av radioaktivt nedfall vid ett symposium. Under det två dagar långa symposiet ville man skapa en heltäckande bild av radioaktiviteten i miljön och den joniserande strålningen i Finland och närområdena.

Tjernobylnedfallet innebar att många olika radioaktiva ämnen hamnade i den finska naturen. De flesta ämnena har kort halveringstid och därför försvann snabbt. Omkring hälften av hela strålningsdosen drabbade oss redan under de första tio åren.

Olyckan satte dock sina spår i den finska naturen. Av de radioaktiva ämnen som härstammar från nedfallet är cesium-137 (Cs-137) vanligast i livsmedel.

Cesium-137 har en halveringstid på 30 år. Redan detta faktum gör det till ett ämne som försvinner långsamt, berättar professorn för radiokemiska laboratoriet Jukka Lehto, som medverkade vid symposiet.

Enligt Lehto ansamlas cesium i skogen i markens rotskikt, vilket gör att det cirkulerar länge i vegetationen.

I sjöarnas sediment begravs det däremot snabbare och kommer inte ut i cirkulation på samma sätt som i skogarna, konstaterar Lehto.

Halterna av cesium-137 i näringsprodukter som erhålls från naturen är mycket varierande. Det beror dels på att Tjernobylnedfallet fördelades ojämnt över landet, dels på ett flertal andra miljöfaktorer.

I de områden som drabbades mest av nedfallet kan personer som använder rikliga mängder naturprodukter ha fått upp till tiofaldiga strålningsdoser jämfört med den genomsnittliga konsumenten.

Till de områdena hör Tavastland och Päijänne-Tavastland, säger Jukka Lehto.

I Finland har Tjernobylnedfallet dock inte haft några direkta följder för människornas hälsa. Olyckan har inte heller höjt risken för barn eller ungdomar att drabbas av sköldkörtelcancer.

Text: Mirja Mäenpää
Översättning: Valtasana Oy

Källa:
Helsingfors universitets vetenskapsnyheter