Arkiverad

Som trettio Solar

Stjärnor & rymden
Publicerad: 20.06.2008

Vår Sol är inte någon alldeles typisk stjärna. Över hälften av dess gelikar befinner sig i dubbelstjärnesystem, där två stjärnor kretsar runt varandra.

Bild: Stardate online

Ifall avståndet mellan stjärnorna i ett dubbelstjärnesystem är litet, kan massa från den ena strömma över till den andra. Om den mottagande stjärnan råkar vara mycket massiv, har slutat producera energi och förtätats till ett svart hål, börjar den strömmande massan kretsa runt den som en het skiva.

Processen ger upphov till röntgenstrålning och annan högenergistrålning, som kommer som en gåva till rymdforskarna: ett bevis för existensen av svarta hål. Svarta hål kan nämligen observeras endast i växelverkan med sin omgivning.

Linnea Hjalmarsdotter, som arbetar på astronomiska institutionen vid Helsingfors universitet, har i sitt avhandlingsarbete undersökt dubbelstjärnan Cygnus X-3. Den ena stjärnan i systemet är osynlig, men sänder kraftig röntgenstrålning. Hittills har man inte med säkerhet kunnat avgöra om det är fråga om ett svart hål.

Hjalmarsdotter konstruerade en modell för massaströmningarna i Cygnus X-3 för doktorsavhandlingen som granskades 11.6. Utgående från strömningsmängderna, strålningsstyrkan och röntgenspektrets form fastställde hon den osynliga komponenten som ett svart hål med en massa på ungefär 30 gånger Solens massa. Enligt slutledningarna i avhandlingen skulle den vara det tyngsta svarta hål man någonsin påträffat bland dubbelstjärnesystemen i Vintergatan.

Text: Virve Pohjanpalo
Översättning: Eva Wahlström

Källa:
Helsingfors universitets vetenskapsnyheter