Arkiverad

Digifotografering för döva – teckenspråk, vinkningar och teckningar

Temaartiklar Globalt & lokalt
Publicerad: 23.05.2008

Kommunikationsstuderande från Åbo undervisade i fotografering och bildbehandling i en dövskola i de Palestinska områdena. För de flesta av deras elever var det första gången de höll en kamera i sin hand.

Mikko Lindqvist lär ut digital bildehandling åt palestinska ungdomar. Foto: Kari Paananen

Utbildningen ingick i ett kommunikationsprojekt där medianomstuderande utbildar palestinier i digital kommunikation. Projektet bedrivs av yrkeshögskolan Diakonias (Diak) Åbofilial. Undervisningen sker huvudsakligen i Betlehems universitet men man har också börjat sikta in sig på människogrupper som lever i marginalen.

Åtminstone kan vi ge dem drömmar

Studentgruppen består av nio 15-16 åringar och det är deras andra studieperiod. Under den första fasen lärde de sig fotograferingens grunder och nu ligger tyngdpunkten på digital bildbehandling.

De studerande är väldigt begåvade och visualiserar synnerligen noga. Mångas visuella uppfattning är av toppklass. Vissa av dem tog bättre bilder än vi som länge har hållit på med fotografering, och kreativitet har de också mer av“ berömmer Mikko Lindqvist sina ivriga elever.

Några elever meddelade att de vill bli fotografer. “Jag vet inte om det är möjligt, men åtminstone kan vi ge dem något att drömma om.”

Abdelkareem och Mohammed synar digitala inställningar. Foto: Mikko Lindqvist.

Mikko och Riikka Luukkonen, som redan undervisar här för andra gången, berättar att de dövas möjligheter att få yrkesutbildning är dåliga i Palestina. Dövhet är vanligt enligt dem, eftersom det delvis är ärftligt. Man försöker anpassa de döva till majoritetsbefolkningen men i praktiken finns det inte så stora möjligheter till det. Många har inte råd med en operation av innerörat som delvis skulle kunna ge hörseln tillbaka. Undervisning i teckenspråk saknas så de döva lär sig läsa på läppar.

Mod att prova

Mikko och Riikka använde sig av engelska som undervisningsspråk och det tolkades till arabiska som eleverna kunde läsa från tolkens läppar. För att visa att de förstått viftade, vinkade och ritade eleverna. Ibland stötte man på begreppsliga svårigheter som t.ex. ”bilddjup” som man inte hittade någon språklig motsvarighet till.

Tolken kom på ett sätt att förklara, jag vet inte hur, men det ledde till resultat. Ofta hade eleverna redan gjort uppgifterna på photoshop innan vi hann förklara hur det skulle gå till. De hade en djärv inställning till att söka och prova.”

Riikka och Abdelkareem vid datorn. Foto: Kari Paananen.

Efter att det fyra veckor långa utbildningsavsnittet var över ordnade man en utställning med vernissage på skolan.
Riikka berättar att i Palestina, liksom överallt, är barnens behov av att uttrycka sig stort. Hon återvänder till Palestina i augusti för att leda ett medialäger där man producerar videofilmer med 13-16 år gamla barn, som ska handla om barnens önskedrömmar. Medialägret är hennes slutarbete. En del av sina tillhörigheter har hon lämnat kvar i Betlehem.

Det egna livets värde

Efter sina palestinaerfarenheter säger Riikka att hon framför allt har lärt sig att upskatta sitt eget liv med allt som hör till. Mikko berättar att han tänkte precis som många av sina studiekamrater innan han åkte, att vilken idiot skulle fara till ett krisområde!

Nu är jag redo att åka tillbaks när som helst“ utbrister han med sin palestinasjal runt halsen.

Som kommunikationsstuderande retar det honom att nyheter från Palestina alltid framställs på samma sätt. “I Finland visas det bara extrema grupper i media fastän verkligheten kan vara helt en annan. Av val brukar man ju t.ex. visa bilder av folk som röstar, men av val i Palestina visar man en soldat som skjuter mot himlen. Men varför förklarar man inte samtidigt att där skjuts det alltid mot himlen vid festligheter? Fast visst blir man fundersam när skotten avlossas helt nära en. Man måste vara noga med var man rör sig. Men jag kände mig aldrig hotad.”

Efter sin hemkomst har Mikko gjort stora ansträngningar för att ta kål på fördomar. “Jag tror att jag har fått några kompisar att ändra uppfattning om Palestina.”

Han hoppas få berätta för nya studerande vad projektet går ut på i höst.

Den kulturella klyftan smalnar

Det handlar om ett projekt som finansieras av Finlands utrikesministerium, där personal och studerande från Betlehems universitet utbildas i radioarbete, videofilmning och editering samt produktion av webbsidor. Det yttersta syftet är att göra den kulturella klyftan mellan väst och arabländerna smalare med hjälp av modern kommunikation.

Nu övergår man till marginalgrupper. Dövskolan lämpade sig bra för undervisningen, eftersom Diak i Åbo också utbildar teckenspråkstolkar.

Kontakten uppstod av en slump när en lärare vid Betlehems universitet också arbetade i skolan och presenterade skolans verksamhet för finländarna. När vi funderade på var behovet av mediakunskap skulle vara särskilt stort kom vi genast att tänka på de dövas skola“ berättar Diaks utbildningsdirektör i Åbo, Eila Hannula. “Själva har de inga möjligheter att förverkliga utbildning av det här slaget och de tog entusiastiskt emot chansen. Vi lånade kameror från Betlehems universitets mediecenter. Nu funderar vi på hur vi ska få kameror till dövskolan.”

Det andra syftet med kommunikationsprojektet var att främja medieläskunskap. Avsikten är att via lärarna förmedla mediefostran och mediekritik till skolornas grundutbildning. “I Palestina tillbringar människor mycket tid i hemmen eftersom det är besvärligt att röra sig utomhus och tiden hemma fylls mest med tv-tittande.”

Text: Riitta Liede

Källa:
Utrikesministeriet: Global.finland