Arkiverad

“Jag har blivit sportgalen”

Temaartiklar Idrott & hälsa
Publicerad: 13.01.2008

Jag är en friluftsperson. Jag tycker att det är roligt att springa, orientera, åka skidor, promenera, ströva omkring i skogen, cykla och åka rullskridskor. Det är trevligt att njuta av värmen, att kämpa mot vinden, att bli bländad av snön och ta emot blötan av regnet rakt i ansiktet. Jag vill alltså känna naturen och omgivningen omkring mig, men också dofta och lyssna. En mp3-spelare vill jag inte ha om halsen på turen, trots att jag annars gillar musik.

Men ett undantag måste ju alltid finnas; det bekräftar som bekant regeln. Jag tycker om aerobic, som man kan ha som hobby också på vintertiden med killarna, åtminstone i Kervo. Det som är trevligt med det är kompisarna, med vilka det är roligt att snacka skräp och på så sätt lätta upp stämningen.

Jag är, förutom friluftsperson, också forskare i motions hälsoverkan. De unga motionerarna har starkare benbyggnad och allmänt bättre hälsa än deras soffpotatiskompisar. Nu borde jag ju understryka att man ska motionera en timme per dag just på grund av hälsoverkan. Men jag tänker inte göra det. Jag skulle inte heller motionera för hälsan om det annars skulle kännas dumt att träna.

Trots att jag enligt några är en hängiven motionerare, tycker jag inte om all motion. Jag trivs inte alls till exempel på gymmet, och inte har jag heller någonsin åkt slalom eller spelat golf. Jag känner helt enkelt inte mig som vän av dessa grenar. Ändå tycker många om dessa sporter, som också är bra hälsomotionsformer, åtminstone när man tänker på muskler och ben. Och det är ju bra som sådant – motion är så mångsidigt att det är möjligt att samtidigt avsky det och älska det.

Att understryka motionens hälsoverkan får många att känna dåligt samvete om man inte alls känner för det. Det här är onödigt. Motionering är en rolig grej, det är inte en medicin som tas som behandling eller som ett förebyggande medel.

Glädjen i motionering och motiven för det finner man när man kastar sig med öppna sinnen och är redo för att leta. Det är viktigt att njuta av vad man gör, eftersom det är bara genom positiva erfarenheter som det är möjligt att finna en bra känsla. Och utan denna känsla finns inte kontinuitet. En ung person som njuter av motion blir också lätt en aktiv vuxen.

För några minskar motionen stress, några älskar naturupplevelser och att svettas, andra vill ha oförglömliga äventyr i bergsklättring eller på fjällen. Några tycker att de där kompisarna som jag nämnde är den största anledningen för motionering. Ingen kan egentligen ge råd åt andra om vad det slutligen är för motion som kommer att kännas trevligt. Nå ja, ett råd kan man ge: försök att hitta mer än ett behagligt sätt att motionera på – då är det lättare att träna tillräckligt så att man nästan inte märker det.

Sök dina egna motiv för motionering. Ibland finns det viktigaste motivet i det andra könet. Detta insåg också Eppu Normaali i en av sina klassiker ”Urheiluhullu”. I låten är mannens motiv ju att ”göra skinkorna dessa, så stora, att ögonen faller ur kvinnornas huvud”. Och hälsan kommer ju här som bonus.

Mikael Fogelholm är doktor i livsmedels- vetenskaper och docent i näringsfysiologi. Han är också direktör för Enheten för hälsoforskning vid Finlands Akademi. Mikael är en ivrig motionerare och musikälskare. Orientering, löpning, skidåkning, skogsvandring och gubbgympa, det vill säga aerobic för män är favoritgrenarna. Inom musik är han speciellt intresserad av pianomusik.